Finska Allu har lanserat den största siktskopan någonsin; Allu G 4 -32  – en bjässe på 32 ton som är anpassad för 300-tons maskiner.

Den nya G-serien, är en fortsatt utveckling av M-serien som kom 2014. G-serien är utvecklad för riktigt stora maskiner inom materialhanterings- och gruvindustrin, i storleksklassen 250-300 ton. Målsättningen med den nya produkten är att effektivisera kundernas arbetsprocesser. Genom att båda kunna lasta och samtidigt sortera ut malm och gråberg i samma arbetsmoment finns stora tids- och kostnadsbesparingar att göra. Grävmaskinen blir, utrustad med siktskopa, en materialhanterare av rang!

– Våra M-skopor finns redan i drift på den svenska marknaden, och möjligheten finns att vi även får se G-skoporna. Vi har förut inte kunnat leverera sikt- och krosskopor till jättemaskiner, kommenterar Magnus Eriksson, Allu Sverige AB.

Fakta: Allu G 4 – 32 F

Passar till: 300 tons grävmaskin

Volym: 13 kubik

Vikt: 32 ton

Bredd: 4 760 millimeter

Djup: 3 746 millimeter

Flöde: 600-1 000 minutliter

Tryck: 310 bar

Kort intervju med Magnus Eriksson VD på Allu Sverige.

Flexibilitet har varit något av ett honnörsord för Allus konstruktörer under senare tid. Det finska företaget lanserar en rad uppgraderingar som ger helt nya förutsättningar vid användandet av siktkrosskopor.

Våren har varit intensiv för finska Allu. Företaget har bland annat tagit fram nio nya skopmodeller i TS-serien som gör det möjligt att utvinna två fraktionsstorlekar ur varje enhet genom en enkel omplacering av stagen i toppgallret.

Konstruktionen baseras på sorteringständer som roterar genom ett toppgaller, där det bearbetade materialets slutfraktion styrs av utrymmet mellan stagen i toppgallret.

– Eftersom gallret bär större delen av materialvikten sparas kraft, slitaget minskar och sorteringständerna kan rotera kontinuerligt. Det blir också en ”kladdfri” konstruktion som ökar kapaciteten då det handlar om blöta eller kladdiga material, säger Erik Eriksson på Allus svenska bolag.

TS-trummorna kan förses med två olika typer av tänder. Standardtänderna kan användas vid sortering av exempelvis matjord medan de yxformade tänderna kan komma till pass då det behövs krosseffekt i material som bark eller biobränsle.

– Vi har tagit fram en helt ny generation tänder till siktkrosskoporna som ger högre kapacitet genom att den utstickande delen tar bättre tag i materialet. Samtidigt har slitagekostnaderna blivit lägre tack vare att slitytan blivit 40 procent större, säger Erik Eriksson.

Även stabiliserings- och krosstrummorna X75 och X100 har fått ett helt nytt tandgarnityr.

– Tidigare har utbyte krävt svetsning på arbetsplatsen. Nu byts tänderna lätt med hjälp av spännstift. Bland annat har de stora M-modellerna sådana, säger Erik Eriksson.

Siktkrosskoporna har nu också försetts med en helt ny ram som gör det möjligt att skifta mellan samtliga typer av trummor som ingår i produktprogrammet. Det innebär att en enda skopa kan användas till en mängd olika applikationer från finaste siktning till hantering av betydligt grövre material.

Nu under våren har företaget också lanserat rapporteringssystemet Allu Dare System (där Dare står för Data Reporting). Systemet känner av och rapporterar information som antal arbetstimmar och antal körda skopor. Informationen kan läsas av på en display i maskinens hytt eller på distans med hjälp av ett sim-kort.

– Systemet är förhållandevis dyrt och kommer förmodligen inte att vara så vanligt i våra mindre modeller. I stora projekt och där det handlar om stora massor kan det vara ett väldigt effektivt hjälpmedel för att kalkylera och planera arbetet, säger Erik Eriksson.

Den nya TS Skopan möjliggör två olika fraktionsstorlekar från en och samma enhet. Allt bara genom att positionera om toppgaller stagen i skopan. Utöver ställbar slutfraktion har kapaciteten ökats avsevärt i blöta och kladdiga material.

 Den nya trumkonstruktionen utvecklades för några år sedan i Allu DL-serien, skopor för mindre basmaskiner. DL seriens stora framgångar världen över drev på viljan att ta denna konstruktion vidare till större ALLU skopor. Nu är den dagen här. 

Den största nyheten är att slutfraktionen nu kan ändras genom enkel omplacering av stagen i toppgallret. Tillgängliga fraktioner är 0-16/0-32 mm, 0-25/0-50 mm samt en bark- och biomaterialsinriktad 0-35 mm. Totalt erbjuds sju olika skopstorlekar för grävmaskiner 16-45 ton samt lastmaskiner 7-30 ton.

 TS trummorna erbjuds med två olika typer av tänder. Standard tänder som är lämpliga för sortering tex fyll och matjord, samt yx-formade tänder när krosseffekt önskas tex i bark & biobränsle. Konstruktionen är patentsökt.

Kärnan i hela TS strukturen är sorteringständer som roterar genom ett toppgaller där det bearbetade materialets slutfraktion styrs av utrymmet mellan stagen i toppgallret. Gallret bär merparten av materialvikten vilket är kraft- och slitagebesparande och ger kontinuerlig rotation av sorteringständerna. En kladdfri konstruktion som säkerställer god kapacitet även i blötare material.

TS skoporna har utbytbara slitdelar vilket kraftigt sänker driftskostnaderna och den enkla trumstrukturen ger en hållbar och servicevänlig skopa.

I samband med att man bygger ut dubbelspår på Roslagsbanan, norr om Stockholm, passar man samtidigt under denna höst på att lägga nytt enkelspår samt att förstärka marken och banvallen längs banans nordliga del, mellan Lindholmen och Frösunda. För att förstärka den torvrika jorden, använder man här en metod, masstabilisering, som inte är så vanlig i svenska anläggningsprojekt, men på stark frammarsch, då den bedöms som både snabb och kostnadseffektiv.

Roslagsbanan löper över nordostkommunerna i Stockholmsregionen, en region som växer kraftigt, vilket innebär att behovet av bättre kollektivtrafik här ökar. Den fortsatta utbyggnaden av Roslagsbanan innebär att SL från 2018 kan erbjuda tätare trafik, bättre tillgänglighet och punktlighet samt förhöjd säkerhet.

 Markförstärkning i enkelspårskorridor   I april 2014 startade arbetet för utbyggnad till dubbelspår på sträckan mellan Kragstalund och Vallentuna, Roslagsbanans nordligaste dubbelspårsetapp. I bygget ingår, förutom utbyggnad till dubbelspår, järnvägsbroar, bullerskyddsplank, stödmurar samt teknikhus med mera.

Norr om Vallentuna, är det närmast rena glesbygdsmarker och här bedömer Stockholms läns trafikbeställare Storstockholms Lokaltrafik, SL, att det därför inte finns något behov av dubbelspår. Men likväl går det ett enkelspår i dessa glesa trakter upp emot Kårsta och detta kommer att vara kvar, men i nytt skick åtminstone på den nu aktuella sträckan Lindholmen-Frösunda.    

 UtredningMats Larsson, projektledare på Sweco, bolaget som har ansvarat för projekteringen och markundersökningen i det aktuella området, berättar om bakgrunden till projektet. 

– Vi fick ett uppdrag av SL för två år sedan om att genomföra en utredning om markstabiliteten på Roslagsbanans sträckning mellan Lindholmen och Kårsta. Vi undersökte tolv partier och av dessa var det två som utmärkte sig negativt, det vill säga att det fanns risk för skred. Just detta område, mellan Lindholmen och Frösunda, där vi satt provborrvagnar bredvid banan, upptäckte vi att hela området gungade när ett tåg åkte förbi.

Järnvägar som ligger på torvjord brukar sjunka ner med tiden, den trycks så sakta ner när jorden deformeras.

– Vi gjorde också ett sådant antagande i utredningsskedet och när vi kom till bygghandlingsskedet så borrade vi i spåret. Här hade dock järnvägen inte sjunkit ner det minsta. Och då undrade vi varför och utredde vidare.

– Vi kom fram till att denna jord bestod av tre lager – torv överst sedan gyttja och lera med ett djup på max tio meter. Torven och gyttjan var extremt lös och tålde nästan ingen belastning alls. Men järnvägen kunde bäras upp tack vare att denna så kallade lågförmultnande torv bestod av mycket fiber och torvjorden betedde sig egentligen som en geotextil, ett förband som håller ihop jorden. Men skulle belastningen gå igenom torven, då har man problem.

 SL:s förslagDet man normalt gör när man bygger på torvjord, är att man schaktar ner fyllning på sidorna. Men det skulle inte fungera här, då bortschaktad torv skulle betyda att järnvägen då skulle åka rakt ner.

– Vi var alltså tvungna att hitta en annan metod och vin var först inne på att använda påldäck, men det blir å andra sidan väldigt dyrt, då det är att jämföra med en brobyggnad. Det var faktiskt SL som kom med förslaget att vi skulle testa att masstabilisera, de hade goda referenser av den här metoden.

 Masstabilisering har skett tidigare på RoslagsbananFaktiskt så hade ett annat entreprenörslag några år tidigare testat just masstabilisering på en annan del av Roslagsbanan med liknande jordförhållanden, med gott resultat.

Masstabilisering, ibland nämnt in situ-stabilisering, är en snabb och kostnadseffektiv metod för att hårdgöra lös mark genom att tillföra kalk, cement och annat bindemedel, ofta restprodukter från industrin till jorden. Olika typer av lera, torv, slam och andra lösa material omvandlas till fasta lager med hjälp av bindemedelslösningen. Man slipper därmed att schakta och påla i marken

– Eftersom vi inte hade gjort detta i vår organisation tidigare, ville vi knyta till oss expertis som kunde masstabiliseringstekniken.

Valet föll på finska Lemminkäinen som genomfört många liknande projekt, inte minst i Finland. Här genomför man projektet som underentreprenör åt huvudentreprenören JM Entreprenad, vilka leder det aktuella spårbyggnadsprojektet.

Risto Takkine, operativ chef på Lemminkäinen:

– Här vid Roslagsbanan sker en mer traditionell användning av masstabilisering, där vi förstärker jorden för att få en bättre bärförmåga för järnvägen, säger Risto Takkine och passar samtidigt på att lyfta fram ett alternativa användningsområden för tekniken.

– Ett annat intressant sätt att använda masstabiliseringsmetoden är till exempel att kapsla in förorenade massor. På så sätt kan man undvika att frakta bort förorenade schaktmassor till allehanda deponier. 

Med hjälp av masstabilisering kan även befintliga banvallar stabiliseras, till exempel kurvor som är instabila på grund av det höga trycken tågen orsakar.  Likaså kan uppkomna vibrationer i marken dämpas med hjälp av stabiliseringsmetoden.

 Grävmaskin och tryckmatareHur går då masstabiliseringen till rent praktiskt? Magnus Eriksson, vd Allu Sverige, bolaget som tillhandahåller den mobila stabiliseringsutrustningen, fanns också han på plats vid det aktuella projektområdet och redogjorde för hur.

– Masstabiliseringsverktyget, mixern, är monterat på en grävmaskin och bakom denna finns själva hjärtat i processen, tryckmataren, vilken förser mixern med bindemedlet, säger Magnus Eriksson.

Tryckmataren är en mobil larvburen enhet, utrustad med egen motor. Genom användning av tryckluft matar den bindemedel i marken från mitten av blandartrummorna. Via mixern så matas bindemedlet med hjälp av tryckluft ner i jorden på exakt rätt ställe, en process som övervakas och registreras av ett kontrollsystem. Mixern kan vanligtvis arbeta ner till ett djup av sju meter beroende av vald modell, grävmaskinens räckvidd samt jordkvalité.

FaktaMasstabiliseringMasstabilisering är en stabiliseringsmetod där bindemedel blandas i olika organiska jordarter.

Den utförs med ett blandningsverktyg som är installerat på en grävmaskin. Stabiliseringen görs i horisontell och vertikal riktning och på detta sätt skapas ett ”styvt block”. Blockets tjocklek brukar variera mellan 1 och 5 m. Väg- och järnvägsbankar kan grundläggas på den masstabiliserade jorden. Utrustningen vid masstabilisering utgörs av en modifierad grävmaskinsarm, kompletterad med bindemedelsbehållare, kompressorstation och ett blandningsverktyg som är installerat på grävmaskinen. Bindemedlet matas pneumatiskt och mängden av bindemedel mäts genom vägning. Diametern på ett blandningsverktyg är normalt 600 – 800 mm och rotationshastigheten är 80 – 100 varv/min.

Källa: Svenska Geotekniska Föreningen, SGF

Allu M-Serie processkopor är anpassade för 30-90 tons lastare och 60-160 tons grävmaskiner och de kan även monteras på underjordslastare om så önskas. Allu M-Serien är ett hydrauliskt tillbehör som utnyttjar hydraulsystemet på den bärande maskinen.

Allu M-Serie processar material och mineraler som kol, oljeskiffer, kalksten, grafit, kaolin, dolomit, gips med mera. Under tester med Allu M-Serien har kapaciteter upp till 650 ton/h uppmätts och det med bara en enhet. Allu M-Serie kan utrustas med olika processtrummor. Fraktionerna 0-50mm, 0-75mm, 0-100mm, 0-150mm kan produceras med denna metod.

Allu M-Serien finns initialt tillgänglig i två modeller och under 2014 kommer M-Serien lanseras som en komplett produktlinje som täcker tre modeller för lastare och tre modeller för grävmaskiner.